När tilliten brister då söker jag mig ut till naturen, detta oförklarliga under som inte ställer krav. I min egen takt vandrar jag och möter årstidernas skiftningar, den spirande lövsprickningen, vitsippsfälten, sommarhagarna och sedan höstens paletter som sakta går in i vintervilan.
I min mänskliga utsatthet sluter naturens famn sig varm om min inre oro.
