Omfamnar livet
Förmågan att verkligen lyssna menar jag är grunden i en god dialog. Men vad innebär det egentligen att lyssna?
Ett äkta lyssnande kännetecknas av att både förnuft och känsla är med, att medkänsla finns gentemot varandra. Har man en maktposition gentemot någon annan som står i beroendeställning till en är lyssnandets konst extra viktig.
Det är i medkännande relationer som tillit kan börja byggas.
Du kommer med ett sargat självförtroende till min klass. Dina förkunskaper i engelska, svenska och matematik är knapphändiga. Din tillit till dig själv och din förmåga är låg, stundtals obefintlig.
Nu går du på gymnasiet. Och jag undrar: Hur kunde det bli så här?
Nyss var du ett nyfött barn med alla möjligheter i världen.
Jag har åtkomst till svaren om din situation. Och jag vet att du inte är ensam. Men det tröstar mig inte. Smärtan över den orättvisa du utsatts för gör ont och väcker min ilska.
Hur kunde vi svika dig så?
Och varje år fortsätter det. I tjugo år har jag arbetat som lärare på gymnasiet. Tidigare kom du inte så ofta. Nu kommer du regelbundet och tillsammans med många andra.
Och här står lilla jag tillsammans med mina kollegor för att försöka göra en insats, att rädda det som räddas kan, för att du ska få blomma ut och få bli den individ du har rätt att vara. Vilka är då lärarens och elevens förutsättningar?
Vad är det som hänt på vägen? Såg vi inte? Fanns det inga pengar?
Finns det några ursäkter?
Där orden tar slut tar våldet vid är ett väl bekant uttryck som blev så tydligt efter händelserna i Frankrike den gångna veckan. Ord, språk, att kunna läsa och skriva, att nyansera sig är grundfundamentet i en fungerande demokrati.
Vill fortsätta tro på en vackrare och mer medmänsklig värld även om det just nu är mycket svårt.
För mig är livet okränkbart. Vad händer när vi börjar rucka på det?