Elisabeth Jönsson | Elisabeth Jönsson

Nyansernas språk

Så en dag kommer ljuset, det hade du ju glömt, trodde kanske att det inte fanns längre.

Nyansernas språk.Jag är en förespråkare för nyansernas språk. Färg, form, ljus, klanger….färgsätter livet. Så grått och trist om inte nyanserna fanns. Med våren kommer också färgerna igen. Små tussilago lockar fram lusten att känna färgen i fingrarna. En lek i akvarell!

tussilago.Elisabeth Jonsson — Elisabeth Jönsson

Nyansernas språk, livets skiftningar kan göra oss mer mänskliga

Har du befunnit dig i djupaste mörker, men också upplevt den största glädje förstår du vad jag menar. Livet blir sig aldrig mer likt efter en djup kris. Allt man länge höll högt rasar likt en lavin samman och bildar klippor som känns som oöverstigliga hinder. Människorna i din närmaste omgivning visar sina sanna jag, smärtan inombords tar inte slut. Dagarna går och du bär dina upplevelser tåligt likt tunga stenar som du efterhand slår sönder allt eftersom krafterna återkommer. Har du tur står några vid din sida och hjälper dig bära dina bördor så att du orkar en dag till, och så en dag till.

Så en dag kommer ljuset, det hade du ju glömt, trodde kanske att det inte fanns längre. Sakta sipprar det in och du ser nyanserna igen. Du börjar, troligen på ett annat sätt än tidigare, urskilja ont och gott, rätt och fel. Märk hur du förändras sakta. Ta till dig nyanserna och låt livets skiftningar göra dig mer mänsklig.

Teaterrummet öppnar upp för nya tankar och känslor

Att arbeta i skolan innebär att också arbeta med värdegrunden. Har idag varit tillsammans med mina elever och sett ”Smålands Mörker” på Regionteatern Blekinge- Kronoberg. Föreställningen är baserad på Henrik Bromanders roman med samma namn och framförs som en kraftfull monolog av Edvin Bredefeldt.

Min tanke med att låta eleverna se föreställningen är att ge dem möjlighet att börja fundera djupare över begreppen demokrati och diktatur. Går det att förstå extremrörelser som pläderar för våld och föraktar svaghet och olikheter? Vari ligger de bevekelsegrunder under vilka sådana värderingar skapas?

Under en tid har jag tillsammans med mina elever arbetat med ”Medier och demokrati”. Vi har tittat närmare på under vilka villkor journalister arbetar i en demokrati respektive en diktatur. Tidigare har vi också studerat olika syften med kommunikation och då närmare också granskat propaganda.

Genom att föra in teaterrummet i kunskapsinhämtningen är tanken att beröra på djupet och öppna upp för egna självständiga reflektioner kring frågor som: Vilken roll har jag för det samhälle vi skapar? Vilket samhälle vill jag leva i och vara med om att forma?

Smålands mörker
I rollen Edvin Bredefeldt. Originalteckningar Henrik Bromander
Fotograf Bertil Hertzberg

Föreställningen präglas av skådespelaren Edvin Bredefeldts kraftfulla gestaltning av de inre och motsägelsefulla konflikter och känslor som driver honom till att ta till våld. Hans karaktär präglas av förvirring och ett sökande efter sig själv och något att orientera sig utifrån i en värld där frånvaron av kärleksfulla vuxna är tydligt märkbar.

Starka ljus- och ljudeffekter tillsammans med en talande scenografi ger föreställningen en mäktig inramning.

Vidare diskussioner blir det i klassrummet.

Att betyda något för någon annan

Att betyda något för någon annan. Det är ett behov jag tror vi alla delar. För en del är behovet väldigt starkt och blir aldrig mättat. Jag har nyligen läst ut boken Jag vill ju vara fri, en bok om Lena Nyman av Annika Persson. I boken får vi följa med på Lenas livsresa kantad av svårigheter, men också en väg präglad av stora framgångar på scenen.

Att betyda något för någon annan

Hur mådde hon egentligen allra längst inne och vad var det hon sökte? Kanske det som vi alla önskar; kärlek och att betyda något för någon annan. Detta är mer än en bok om Lena Nyman. Bokens innehåll väcker tankar om framgångens pris och kanske också rötter, likväl om människans innersta drivkrafter. Ibland är det kanske så att det finns inget val. Även om priset är för högt vill vi så gärna betyda något.

Rädslan för tomrummet

Några av oss har större behov än andra av att synas och höras mer i olika sammanhang. De tar talutrymmet, ledarplatsen, intar den offentliga scenen. Andra väljer mer destruktiva vägar för att göra sig hörda, går kriminalitetens bana, gör övergrepp på andra och strävar att med hot och våld ta plats. Någon blir helt avhumaniserad, bär på psykopatiska drag, saknar empati och äter mentalt upp allt mänskligt och civiliserat i sin omgivning för egen vinnings skull.

Det får mig att tänka på ett välkänt stycke ur Doktor Glas(1905) av Hjalmar Söderberg.

Man vill bli älskad,

i brist därpå beundrad,

i brist därpå fruktad,

i brist därpå avskydd och föraktad.

Man vill ingiva människorna någon slags känsla.

Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.

Ur Doktor Glas av Hjalmar Söderberg

Vad är intet, tomrummet? Kanske är det just sårbarheten, utanförskapen och utsattheten. Hur värnar vi den? Vill du värna den? Har du empati och förmåga att värna den?

Lena Nyman avled den 4 februari, 2011. Hon var då 66 år gammal. Via tidskriften Fokus kan du läsa några väl valda minnesord författade av Nils Petter Sundgren. Vill du veta mer om Hjalmar Söderberg finner du utförlig information om honom och hans livsgärning Söderbergsällskapets hemsida.