Elisabeth Jönsson | Elisabeth Jönsson

Glad över nominering till Guldäpplet

Har i dagarna fått veta att jag blivit nominerad till det prestigefyllda priset Guldäpplet. Känner mig mycket glad och hedrad.

I Kronobergs län är vi tre lärare som nominerats i år, Mikael Bruér, högstadielärare på Fagrabäckskolan i Växjö, Ola Brorsson, lärare på Karl- Oskarskolan och så jag.

Via bifogad länk har du möjlighet att läsa mer om Guldäpplet.

Varmt tack för alla fina gratulationer i samband med att nomineringen blev offentlig.

Idag fanns också en kort notis i Smålandsposten om nomineringen. Det blev också omnämnanden av Sveriges radio Kronoberg, Sveriges television, region Småland och Lokaltidningen i Växjö. Känns högtidligt på något sätt.

Att skiljas och mötas

Att skiljas och mötas, är det inte det som livet handlar om, eller i vart fall en stor del av livet. Inför, under och efter ett möte skapas den intensitet som väcker liv i livskänslan. Med ingången att varje möte är värdefullt, vad händer då?

Att känna på djupet

Att känna på djupet skapar innerlighet, men också smärta. Hösten närmade sig. Som barn brukade jag känna sorg när löven började gulna, en fin och livgivande tid skulle snart vara förbi, sommaren.

Sommaren är idag den tid då jag samlar mina intryck, en tid för summering och eftertanke. Jag är en människa som känner på djupet, mitt skapande föds i detta tillstånd.

I början av sommaren skrev jag inlägget Den själsliga smärtan. Jag visste att den skulle komma att prägla min sommar. Det har den alltid gjort. Idag förstår jag den bättre denna Förgänglighetens smärta som tidigt kom in i mitt liv. Den innebär inte att jag är ledsen, snarare medveten. Jag lever i en ständig medvetenhet om livets sårbarhet, präglad av en tidig barndomsinsikt då jag förlorade min mamma. Hur dessa tankar och erfarenheter som jag här skriver om präglar mitt liv kommer jag också att ta upp i min kommande bok som jag arbetar med just nu och för vilken Carina Ståhl tar omslagsbilden.