Det är något speciellt med handskrivna brev. Att skriva brev för hand har blivit en lyx och är något jag inte vill vara utan. Att se de väl valda orden på ett omsorgsfullt valt papper, en känsla av lyx som snarare förstärkts än förminskats i den digitala tidsåldern.
Jag har en brevvän sedan snart 40 år tillbaka, bosatt och verksam i nationalparken Yosemite, California, USA. Vi skriver regelbundet till varandra om livet, tiden, vad som händer i våra respektive länder och annat vi vill dela med oss utav. Vid födelsedagar och till jul skickar vi också personliga presenter till varandra, gärna med anknytning till den plats vi bor på. Senast fick jag en mycket vacker fotobok med underbara bilder från nationalparken Yosemite tillsammans med väl valda texter. Vi har diskuterat om vi ska hålla kontakt via mejl eller Facebook, men kommit fram till att det är något speciellt med vår brevkontakt.
Genom att skriva brev upplever jag att relationen vårdas på ett annat sätt, den blir mer eftertänksam, kanske också något djupare, inte lika enkel eller självklar. Dessutom att få ett handskrivet brev, det händer inte så ofta längre. Funderar en hel del över detta, vad som händer med våra relationer i den digitala tidsåldern. Något att fördjupa sig vidare i. Tänk att papper och en penna plötsligt ger en känsla av lyx. Fascinerande!!
