När tiden krymper blir valen färre. Bisaker plockas bort och fokus läggs på det jag verkligen anser är viktigt i livet. Mina lärdomar om livets sårbarhet och barns utsatthet blev privata och kom tidigt. De har påverkat hela mitt liv. Smärtan är jag ständigt medveten om och måste hantera.
Det finns kunskaper man önskar att man sluppit få så tidigt. Men när de väl finns där väljer jag att använda mig av dem. Jag strävar efter att vara en lärare som ser. Det innebär verkligen inte alltid att jag lyckas, men jag känner min förmåga. Jag kan signalerna. De osedda barnen, finns de med när politikerna diskuterar skolpolitik?