Non più di fiori, Mozart
Non più di fiori är en aria ur Mozarts opera Titus mildhet, på italienska La clemenza di Tito, som jag börjat studera in med ambitionen att kunna sjunga den framöver. Premiärföreställningen ägde rum i Prag, september 1791. Det är något så ljuvligt underbart över Mozarts musik som är svårt att förklara med ord. Mozart är underbart att sjunga och lyssna på, variationerna, dynamiken, lättsamheten, luftigheten, den glödande, ångande passionerade livspassionen, sorg…
Skapa tillsammans!
Jag har fått glädjen att samarbeta med Carina Ståhl, konstnärlig fotograf. Tillsammans kommer vi att skapa några foton och texter som vi kommer att publicera där vi finner det lämpligt. Dela gärna vårt skapande vidare, men glöm inte ange ursprungskällorna ( upphovsrätten). Det betyder mycket för oss båda. Skapandet kommer att ske ytterst spontant och när vår tid och lust medger. Vill du läsa mer om Carina Ståhl och ta del…
ReuseACard
Ska bli trevligt och spännande att börja skicka födelsedagshälsningar och kramar med ett ReuseACard. Köpte några av dessa fina kort i veckan i butiken Provenance Cabinet i veckan. Butiken drivs av en grupp konstnärer och hantverkare med en varm och stark känsla för vår gemensamma miljö. Förutom de fina ReuseACard korten finns i butiken också fotokonst och kalligrafitavlor och något som kallas för ”Carpe Lumen”, belyst fotokonst. Nu ska jag skriva…
”Kärlekens koder”
Ingrid Tollgerdt-Andersson har under våren medverkat som expert i TV-serien ”Kärlekskoden”. Hennes senaste bok är knutet till samma tema och bär titeln ”Kärlekens koder”. Läsaren får i en överblick över alla de faktorer som kan påverka en kärleksrelation. Ingrid Tollgerdt-Andersson ställer i bokens inledning frågan: Varför är det så att en del människor alltid lyckas? På något sätt, skriver Tollgerdt-Andersson ”tycks de alltid hitta ”rätt” och skapa långvariga relationer.” Som läsare…
”Rekviem för en romantiker”
Har nyligen läst ”Rekviem för en romantiker” av Laura Popa, Adagio förlag. En bok som griper tag i mig från första meningen: ”Badande i eftermiddagssolen ser tågstationen ut som ett glimrande palats med blanka kupoler och ett fyrkantigt klocktorn klätt i guldstrålar. Långa skuggor breder ut sig över perrongen som vidunderliga sagofigurer.” Kapitlet bär rubriken ”En sång om körsbärsträdet”. Laura Popa skriver poetiskt och skulle jag vilja benämna det, också musikaliskt.…
