Att få leva enkelt och skala av. Märker att i takt med att jag blir äldre blir livet enklare. Och vad gör det enklare? Jag behöver inte hävda mig! Jag behöver inte bevisa något! Jag duger som jag är. Funderar på om jag hade känt så när jag var yngre, hade det varit av ondo eller godo?
Att vara ung innebär att det hela tiden, mer eller mindre medvetet, läggs en massa förväntningar och förhoppningar på en, att man ska uträtta något. Och när jag tänker tillbaka är det viktigaste jag ägnat mig åt barnen och ungdomarna. Och jag är tacksam över att ha en skog att promenera i, goda vänner att fika med och en man att krama om.
Att få leva enkelt och skala av
Sedan jag gick ner i arbetstid konsumerar jag mindre och skapar mer utifrån egna behov och tankar. Är det av ondo eller godo? Jag känner mig rikare inombords, mer sällan tömd på energi ,men jag bidrar inte på samma sätt till BNP. Kanske är jag mer rädd om miljön?
Framgång för mig är att få skala av, att urskilja det väsentliga och arbeta för att prioritera på att lägga min tid på det som gör livet rikt och meningsfullt. Jag lever enklare, ett privilegium som inte är… helt enkelt.
När jag skalar av ser jag mina verkliga behov. Det är så lätt att dras med i den omgivande livstakten. Det är så mycket som gått förlorat i dagens samhälle. Jag har strävat efter att värna känslorna och människovärdet. Var står vi idag? Kan vi avstå från att väga, mäta och jämföra?
