Lyssnade för ett tag sedan på ett samtal mellan två unga lärare. De diskuterade en elev som inte anpassade sig efter normerna i skolans värld. De spånade kring hennes framtid. Samtalet var intressant och jag beundrar dessa lärare stort. De inger mig hopp om framtidens skola.
Jag kunde inte låta bli att lägga mig i samtalet och vi kom in på att vi ska vara försiktiga med att säga hur det ska gå för ”våra” elever. Vi ska istället sträva efter att hålla våra sinnen öppna för livets olika möjligheter.
Jag har genom mina år som först elev och senare i livet som lärare mött alldeles för många lärare som tror de har svaren. Vad vet vi? För mig är det en tröst att ha Facebook och få möjlighet att få följa mina elever efter det att de tagit studenten.
Här har jag bevisen på att vi så lite visste. En människa är under ständig utveckling. Vi ska vara mycket varsamma med makten i våra händer. Är vi som lärare vaksamma på den kan vi bidra till att göra skillnad. Eller vad tror du?
