Omfamnar livet
Planerar inför fotoutställning i maj. Idag kom några av de bilder jag provframkallat. Utställningen kommer att gå i kulturens och försommarens tecken. Blir så glad över att se bilderna. Behöver mitt eget skapande emellanåt. Det är mitt andliga syre, det som gör livet drägligt. Det dröjer ett tag ännu innan det är dags för lövsprickningen. Då är det skönt att minnas tidigare vårar.
Vardag, rutiner, det finns en tjusning i det.
Framför mig ligger en dag med elevmöten, fackmöte, lektioner och fortbildning, en intensiv dag med andra ord.
Alltfler dagar ser ut så, det finns lite tid för eftertanke och reflektion. Tänker ibland på om skolan förvandlats till en fabrik, ett resultat av vårt mätsamhälle? Ja, snarare vårt sätt att mäta då.
Minns i början av lärarbanan då det fanns tid för dröjande elevsamtal. Det var en hel del som hände i dessa samtal. Nu ska grupperna effektivt paketeras för att få utbildning till lägsta möjliga kostnad. Vilken kunskapssyn speglar det? Och i förlängningen, vad lever en sådan kunskapssyn till?
Hoppet är det sista som överger människan. Jag fortsätter tro på förändring av förutsättningarna för läraruppdraget. Det är därför jag ännu är kvar i yrket. Det har börjat se lite ljusare ut. De politiska tongångarna är annorlunda. Nu är vi många som också vill se handling och resultat.
Tillhör du också dem som kan tycka det är svårt att sätta gränser gentemot energitjuvar? Man vill ju inte vara otrevlig och bara gå. Jag kan tycka det är konstigt att man inte känner på sig när man är påfrestande, när man gnäller och äter upp andras livsenergi, när man tar andras livsutrymme.
Här kommer jag! Titta på mig! Det jag säger är viktigt. Det jag säger är rätt. Känner du igen det? Gärna också med förminskande tonfall gentemot sin omgivning, kryddat med lite skitsnack om någon annan.
Nej, livet är så mycket rikare än så.
Dags att koppla på empatin. Våga ta steget och gå.