En vän drabbas av en stroke. En annan vän förlorar sitt barn. Livets sårbarhet finns i mig och runt om mig ständigt.

Samtidigt ser jag i TV-rutan alla utsatta människor som flyr till Europa.

I min roll som gymnasielärare möter jag kränkta och sargade barn.

Idag är mina glasögon inte lika ljusa som de oftast är. Men också så här är livet.

I min djupaste skörhet finner jag min mänsklighet. Vill inte vara utan den,  skörheten, även om den stundtals smärtar.

Vem vore jag då?