fotograferar | Elisabeth Jönsson

Fotoutställning Kittebo kursgård och skogscafé

Glad för att några av mina fotografier i sommar visas på Kittebo kursgård och skogscafé. Jag har låtit framkalla fotografierna i en upplaga om totalt 50 exemplar (oavsett format) av varje fotografi som säljs inramade med passepartout hos Kittebo i ett litet mindre och ett större format.

Till varje fotografi finns också en liten berättelse.

Jag ser henne framför mig, farmor Hilma, som spelade fiol till husbehov i början av förra seklet. Fiolen gick i arv och tavlan är en hyllning och ett uttryck för den tacksamhet jag känner för musiken och att få vara en del av ett musikaliskt arv. Omsluten av sommarens jasminblomning spelar fiolen minnenas toner.Fotografi ,bildbearbetning och text: Elisabeth Jönsson

Jasminblomningen gifter sig med gitarrens klanger. Gitarren blev tidigt en trogen följeslagare. Gitarrens toner ger avkoppling, tröst och möjligheten att uttrycka känslornas melodier . Musiken tar vid när orden är slut. Fotografi, bildbearbetning och text: Elisabeth Jönsson

Livets bok är helig. Ibland tar den gestalt i fysisk form. Livsbladen vänder jag med vördnad. Så sluts livscirkeln i mitt skapande. Ord och musik binds samman i de melodier och sångtexter som idag växer fram inombords. Att skriva är att andas. Orden ger tröst, kunskap, medvetenhet och rikedom. Fotografi, bildbearbetning och text: Elisabeth Jönsson

Mer om Kittebo kursgård och skogscafé.

”I det fria”

Få upplevelser ger mig så mycket kraft som att få vistas i naturen. Det enkla, det kravlösa,stunden, närvaron. Då när livet är som bäst och hjärtat fylls av känslor av djup tacksamhet över livet, att få finnas till.

Dessa känslor kommer jag att uttrycka under sommarkvällen i Stehags kyrka den 20 juli i sången ”I det fria” med musik av Fredrik Kempe och text av Svante Thunberg, här framförd så fint av Malena Ehrnman/ I det fria. Ett annat stycke jag kommer är sjunga är Den jag ville vara med musik av Benny Andersson och Björn Ulvaeus.

Samtliga fotografier: Elisabeth Jönsson, sommaren 2016

Vete-katten eller Sturekatten?

Eller varför inte både och? Allt beroende på önskemål om meny, men framförallt om atmosfär.

Mer intimt, mysigt på Sture-katten.

Som att förflyttas genom historien på båda caféerna, men allt med en extra touch av historiens vingslag hos Vete-katten, där affärskonceptet är mer genomtänkt, även om bakverken hos Sture-katten var i en klass för sig.

Båda caféerna väl värda inte bara ett, utan flera besök. Undvik dock den värsta rusningstiden hos Vete-katten, nästan omöjligt att konversera och det vill man ju göra när man går på café.

Sturekatten ligger på Riddargatan 4, i ett 1700-talshus intill Stureplan.Vete-katten ligger på Kungsgatan 55, Stockholm