Orkidébarnet, Charlotta Lagerberg-Thunes. I centrum för handlingen står Lovisa, eller Lo, en känslig flicka som tidigt lär sig lyssna till omgivningens signaler. Sina egna behov tvingas hon lägga åt sidan.
Lo är ett barn som vuxenvärlden inte ser då den är så fylld av sina egna problem och sin egen strävan. När jag läser boken går mina tankar också till boken En spricka i kristallen av Cecilia Gyllenhammar då Cecilias upplevelser påminner om Lo´s. Jag drar mig till minnes Alice Millers bok Det självutplånande barnet och sökandet efter en äkta identitet. Alice Miller betonade återkommande i sitt författarskap barnets utlämnade ställning gentemot sina föräldrar. Boken var också Alice Millers debutbok. I en artikel i Dagens Nyheter av Per Landin som bär rubriken Kroppens revolt, publicerad 2005, läser jag
”Miller uppmuntrar det vuxna barnet att inte undertrycka sina känslor utan ge akt på när och hur de dyker upp och framför allt i vilka situationer och med vilka människor de blir utlösta”.
Artikeln ”Kroppens revolt” belyser, ur olika aspekter, betydelsen av hur vi blev bemötta som barn och hur det kan prägla våra liv. Hur mer eller mindre medvetna kränkningar, från de som haft makt över oss som barn, på olika sätt kan genomsyra hur vi mår och beter oss som vuxna. Ingen ursäkt tänker jag, snarare en förklaring.
Den svåra konsten att hantera makt varsamt
Det som förenar de tre böcker och den artikel jag nämner i detta inlägg tycker jag är just den stora betydelse det har hur vi bemöter barn och ungdomar. Att vi lyssnar till deras tankar och känslor och strävar efter att hantera deras spirande personligheter varsamt. En svår balansgång när många av oss som vuxna lever kvar med narcissistiska behov och ett sökande efter ständig bekräftelse. Hur ska den vuxne kunna se och lyfta andra, barnen, när hen själv är så fylld av att bygga sin egen image gentemot omgivningen?
Orkidébarnet, Charlotta Lagerberg-Thunes
Det är här som jag tycker att Orkidébarnet av Charlotta Lagerberg-Thunes gör sin främsta insats. Vi får följa Lovisas väg genom barndomen där självupptagna föräldrar, en självupptagenhet orsakad av såväl sjukdom som karriärsval och brist på empati, kommer att prägla Lovisas, Los mående och liv. Jag värjer mig dock emot valet att kalla Lo för ett högkänsligt barn. Alla barn präglas negativt menar jag av miljöer där de aldrig blir sedda.
Boken är skriven med stor empati för det utsatta barnet. Med intuition för stämningar målar Charlotta Lagerberg Thunes de känslostarka, stundtals traumatiska miljöer som kommer att prägla lilla Los liv.
Författaren har erfarenhet av socialt arbete och har arbetat med utsatta människor inom bland annat skolan och för BRIS (Barnens rätt i samhället). Hon har också skapat sagofiguren Popcornmannen Poppe genom vilken hon belyser och arbetar med känslor tillsammans med barn.
Mer om Charlotta Lagerberg-Thunes.
