Livsstunder som skapar mening

Är en reflekterande människa som ofta ställer mig kritisk till de ideal och normer som pådyvlas oss utifrån. En gåva att få träffa vänner där innerligheten och värmen står i fokus för samtalen. Där samtalen präglas av det djupast medmänskliga, om situationen i världen och där det finns en omtanke om varandra.

Har i livet varit i så många andra sammanhang. Sammanhang där det ska jämföras och mätas. I de sammanhangen hör jag inte hemma. Förstår inte riktigt meningen med dem och väljer idag bort dem.

I tider som dessa blir de innersta mänskliga behoven så synliga: tillhörighet, gemenskap och trygghet, omsorg om människovärdet och livet.

Tacksam över en sådan lördagskväll och för de människor jag tillbringade den med.

ljuslykta

Maktbegär föder inte kärlek

Världen är skakad. Vi människor står utelämnade och sårbara. Händelserna i Paris berör oss alla.

Det finns de som anser sig ha rätt att ha makten, som inte förmår se sig själva som dem de egentligen är, vanliga enkla människor med behov av att älska och bli älskade.

Jag kan inte se att det kommer något gott ur fanatism, ur tanken att det finns endast en sanning. För mig är den tanken mycket främmande. Jag är, precis som många med mig i de västerländska demokratierna, skolad i tänka själv, att kritiskt reflektera och att granska olika argument innan jag tar ställning. Hårdhet, våld och övergrepp ser jag som en oförmåga, ett handikapp. För det krävs lyhördhet, känslighet, och ömsinthet för att vara människa.

När vi utser oss själva till att vara mer än andra då är vi riktigt farligt ute. När vi tar andra människors liv, då dör vår mänsklighet och värdighet.

Först när vi inser att det är värdefullare att älska och bli älskade än att ha makt, först då föds vår mänsklighet. Ur maktbegär föds ingen genuin kärlek.

Foto:Peace Doves Shows Flock Of Birds And Freedom” by Stuart Miles Free Digitalphotos
Foto:Peace Doves Shows Flock Of Birds And Freedom” by Stuart Miles Free Digitalphotos

 

 

 

 

Skörheten gör sig påmind

En vän drabbas av en stroke. En annan vän förlorar sitt barn. Livets sårbarhet finns i mig och runt om mig ständigt.

Samtidigt ser jag i TV-rutan alla utsatta människor som flyr till Europa.

I min roll som gymnasielärare möter jag kränkta och sargade barn.

Idag är mina glasögon inte lika ljusa som de oftast är. Men också så här är livet.

I min djupaste skörhet finner jag min mänsklighet. Vill inte vara utan den,  skörheten, även om den stundtals smärtar.

Vem vore jag då?

Vaxjo lake