Skriva en bok om att skriva – går det? Hur skriver man en bok om skrivandets konst utan att ta lusten från den som vill uttrycka sig? Det är en fråga jag ställer mig efter att ha läst några olika böcker om just skrivande.
I detta inlägg vill jag fokusera på två böcker; Bodil Malmstens Så gör jag: konsten att skriva och Skriva poesi: om diktandets hantverk av Mats Söderlund. Det jag ofta söker när jag läser en bok mer kritiskt är vilket tilltal författaren har. Tilltalet, den grundläggande tonen i språket menar jag är viktigt för att nå fram till sina läsare. Jag tänker mig att tilltalet till stora delar styrs av författarens tankar om den som ska läsa boken.
Så gör jag: konsten att skriva av Bodil Malmsten
Som så ofta går Bodil Malmstens texter direkt in i mitt hjärta. Något jag är långt ifrån ensam om. Det man kan fundera över är vad det är som bidrar till att hon så ofta når fram till sina läsare. Jag har läst flera av hennes tidigare böcker och jag återvänder gärna till dem när jag vill hitta skrivinspiration. Det är inte så mycket det hon skriver om utan snarare hur hon gör det. Hennes sätt att leka med språket. Hennes texter kittlar min fantasi och får det att klia så lustfyllt inombords så orden börjar bara bubbla ur mig. När jag läser Så gör jag så är det en ödmjuk, men mycket bestämd och kvalitetsmedveten författare som talar till mig.
Trots att Bodil Malmsten är just både bestämd och kvalitetsmedveten så får jag aldrig känslan av att hon ser sig som förmer än mig som läsare. Hon talar till mig, delar med sig av sina erfarenheter på ett okomplicerat sätt. Små stycken om det som krävs för att skriva, om skrivprocessen och om läsning, skriver hon underfundigt fram. Hos Bodil får det också lov att vara mörkt, som i hennes text ”Riktiga böcker, provokativt?” Bodil Malmsten:”Den som skriver har inga garantier för hur det blir läst”.
Citat av mer eller mindre välkända författare varvar hon i Så gör jag: konsten att skriva med egna erfarenheter och om skrivskolor tycker hon bra, men hävdar att talang är en sak, tålamod väl så viktigt. ”Talang är att inte ge sig, att stå ut, att hålla på”.
Ja, vad är det som får den skrivande människan att hålla på?
Ja, vad är det som får den skrivande människan att hålla på? Om detta berättar Bodil Malmsten genom att förmedla delar ur sitt skrivande liv och det är en tröst att veta att, vad hon själv hittills inte lärt sig, är hur man håller uppe lusten under tålamodstiden och överlever de helvetesperioder som hon menar ingår i skrivprocessen. Nej, Bodil Malmsten skriver inte för att hon kan det som hon själv så ödmjukt skriver på sidan 61. Hon skriver för att hon: ”..är en som skriver och skriver jag inte, finns jag inte, är jag inte jag”.
Kanske är det en grundläggande del i att skriva, att få lov att finnas genom orden, att få bli till genom orden?
Skriva en bok om att skriva – går det?
Skriva poesi: om diktandets hantverk av Mats Söderlund
När jag kommer till Mats Söderlunds bok möter mig en annan ton, mer av skolbokskaraktär, att här ska jag nu kunna lära mig att bli poet. Men det verkar nästintill omöjligt känner jag när jag läst boken. Den världen är inte öppen för vem som helst om man ska göra det bra. Tills jag kommer till avsnittet om att bygga bilder genom orden.
”När du skriver poesi ska du inte tveka att vrida till bilderna. Gör det på lek, testa hur galna de kan bli. Men när du skriver ditt livs viktigaste dikt, så måste varje del vara sann. Varje bild måste vara den exakt rätta” Längre fram i kapitlet om att skapa poetiska bilder kommer råd som avsaknad av logik och vardaglig språklig förståelse och att det till stor del är bilderna som gör dikter till dikter, ja, rytm och ljud har också betydelse.
Jag skriver poesi, en del skriver jag för mig själv, en del framför jag för andra. Jag läser också en hel del poesi. För mig är det, oavsett om jag skriver eller skapar på annat sätt, viktigt att nå fram. Jag söker inte obegripliga bilder och mönster. Kanske är det varje författares utmaning, att skapa mönster, sammanhang och mening för sig själv och andra, att ge något av sig själv som gör världen till en mer uthärdlig plats att leva på?
Eller kanske det finns en mening i att skapa också något helt obegripligt? Kanske är det just de konstverken som på sikt fångar in svaren på det vi inte vet idag. Vad tror du?
Skriva en bok om att skriva – går det?
Det beror på vem som skriver och vem som läser.
Vill du läsa mer om skrivande? Kanske du finner inspiration via någon av följande inlägg: