Att få beröra och beröras

Sakta kommer min önskan mig närmare. Det jag innerst vill med mitt skrivande och med min sång. Mina tankar har kastat mig fram och tillbaka. För mycket uppmärksamhet på det jag gör kväver ibland min kreativitet, medan andra gånger behövs den för att uppmuntra mitt fortsatta skapande. Det är en balansgång!

För det jag innerst inne vill är att väcka tankar, att beröra hjärtan, bidra till att skapa fina möten. Detta blir varken bättre eller sämre av antalet som uppskattar det jag vill göra. Ett enda möte kan ge mig stor glädje. Denna känsla är för mig den viktigaste. Då ger skapandet mig glädje och energi.

musikencarinastahlelisabethjonsson
Foto:Carina Ståhl, Gyllenljus

En fransk psykologitidning

Att köpa en tidning på landets språk är alltid lika spännande när jag är utomlands. Tidningar, framförallt den typen av magasin som riktar sig speciellt till kvinnor respektive män, intresserar mig mycket. Innehållet säger en hel del om vardagsliv och om de normer som styr människors olika roller i ett samhälle.

Denna gång i Frankrike valde jag emellertid ett mer intellektuellt magasin där numrets tema handlade om känslor inför att bli äldre och samhällets syn på detsamma.

Fransktidningompsykologi

Detta är en tidning med den sida av den ”franska själen” som jag uppskattar så mycket.  Intellektuella resonemang parad med estetisk utformning. Här resonerar män och kvinnor kring hur man kan närma sig sin stigande ålder utan att ljuga för sig själv. Själv upplever jag det många gånger som en befrielse att bli äldre, av flera olika skäl. Och ja, jag måste erkänna att jag var lite fördomsfull när jag började läsa tidningen. Den inställningen ändrades snabbt. Elegant, intellektuellt belyser redaktionen samhällets inställning (och våra olika personliga hållningar) till ålder och vad de kan tänkas bero på.

Att åldras kan vara att komma allt närmare sig själv, sin innersta själ, som så fint belyses i denna artikel.

franskpsykologi

 

 

Den franska kulturen

Få saker intresserar mig så som att besöka andra länder och upptäcka andra kulturer. Men vad är det egentligen som skapar en kultur? Vilken är den franska kulturen? Den kultur som fransmännen så hårt värnar om på olika sätt. Är rädslan för andra kulturer något som alltmer präglar den franska kulturen? Efter att ha varit några dagar i Bordeaux väcks återigen frågorna.

Är den franska kulturen den traditionsenliga bilden av madamen som sopar utanför sin port?

vardagslivbordeaux (kopia)Är det baguetterna och den världskända maten? Historien? Språket, människorna?  Om fransk kultur kan man till exempel läsa på sajten frankriketurist.

Läser på retorikkurser.se : ”Vad som räknas i Frankrike är börd, fina titlar, fina elitskolor, (som l´X, ingenjörer, l´ENA, politiker m.fl.), pengar och framför allt att du har ett intellektuellt arbete, att du kan tänka abstrakt, (att du är logisk, rationell, strukturerad, intresserad av systematiska analyser….”

Intressant är att samtidigt som detta mönster genomsyrar samhället så är Frankrike ett land med motsättningar. Jag tänker på den franska revolutionen och de vänsterströmningar som finns i landet.

”Skillnaderna mellan olika block är större, främhävs tydligare och tonläget är högre. Så kan fransk politik sammanfattas när det kommer till partiernas ageranden och i jämförelse med förhållandena i Sverige.” läser jag på lindblompafranska

Intressant är  Tomas Lindboms inlägg om Fransmännen – ett splittrat folk.