När livets essens får ta plats!

När livets essens får ta plats! När livets essens får ta plats då sker det förunderliga. Det bildas en mylla ur vilken något nytt kan födas.

Så som när jag haft möjlighet till att under en tid samarbeta med två människor som jag hyser den största respekt för genom vilka de är som personer och deras livsgärningar.

Författarkväll i ord och ton om livskvalitet och hållbara relationer i samarbete med Ingrid Tollgerdt Andersson och Hans Parment, Växjö stadsbibliotek 27 september 2017. Foto: Eva Lind Johansson

Inför den författarkväll i ord och ton som tog sin gestalt den 27 september 2017 har jag haft förmånen att samarbeta med Ingrid Tollgerdt Andersson. Ingrid är aktuell med boken Relationer – himmel eller helvete!. I musikdelen samarbetade vi även med  Hans Parment, tonsättare, kompositör, flöjtist med mera. Hans benämnde så talande i en kommentar om sin upplevelse av kvällen. I humoristisk ton lyfte han fram att ”den lidnerska knäppen kommer en allt närmre”.

Det kan nog göra oss alla och envar gott att få drabbas av en sådan knäpp emellanåt. Ja, förutsatt då att den innebär ett vidgat seende och nya perspektiv och kunskaper (och det i samvaro med människor som vill en väl).

Återkommer med några bilder och personliga reflektioner från författarkvällen om ett tag. Redan nu finner du inlägg via Punctum saliens. Landar i dag i vördnaden för livet, i det förunderliga att överhuvudtaget finnas till.

Orkidébarnet, Charlotta Lagerberg-Thunes

Orkidébarnet, Charlotta Lagerberg-Thunes. I centrum för handlingen står Lovisa, eller Lo, en känslig flicka som tidigt lär sig lyssna till omgivningens signaler. Sina egna behov tvingas hon lägga åt sidan.

Lo är ett barn som vuxenvärlden inte ser då den är så fylld av sina egna problem och sin egen strävan. När jag läser boken går mina tankar också till boken En spricka i kristallen av Cecilia Gyllenhammar då Cecilias upplevelser påminner om Lo´s. Jag drar mig till minnes  Alice Millers bok Det självutplånande barnet och sökandet efter en äkta identitet. Alice Miller betonade återkommande i sitt författarskap barnets utlämnade ställning gentemot sina föräldrar. Boken var också Alice Millers debutbok. I en artikel i Dagens Nyheter av Per Landin som bär rubriken Kroppens revolt, publicerad 2005, läser jag

”Miller uppmuntrar det vuxna barnet att inte undertrycka sina känslor utan ge akt på när och hur de dyker upp och framför allt i vilka situationer och med vilka människor de blir utlösta”.

Artikeln ”Kroppens revolt” belyser, ur olika aspekter, betydelsen av hur vi blev bemötta som barn och hur det kan prägla våra liv. Hur mer eller mindre medvetna kränkningar, från de som haft makt över oss som barn, på olika sätt kan genomsyra hur vi mår och beter oss som vuxna. Ingen ursäkt tänker jag, snarare en förklaring.

Den svåra konsten att hantera makt varsamt

Det som förenar de tre böcker och den artikel jag nämner i detta inlägg tycker jag är just den stora betydelse det har hur vi bemöter barn och ungdomar. Att vi lyssnar till deras tankar och känslor och strävar efter att hantera deras spirande personligheter varsamt. En svår balansgång när många av oss som vuxna lever kvar med narcissistiska behov och ett sökande efter ständig bekräftelse. Hur ska den vuxne kunna se och lyfta andra, barnen, när hen själv är så fylld av att bygga sin egen image gentemot omgivningen?

Orkidebarnet

Orkidébarnet, Charlotta Lagerberg-Thunes

Det är här som jag tycker att Orkidébarnet av Charlotta Lagerberg-Thunes gör sin främsta insats. Vi får följa Lovisas väg genom barndomen där självupptagna föräldrar, en självupptagenhet orsakad av såväl sjukdom som karriärsval och brist på empati, kommer att prägla Lovisas, Los mående och liv. Jag värjer mig dock emot valet att kalla Lo för ett högkänsligt barn. Alla barn präglas negativt menar jag av miljöer där de aldrig blir sedda.

Boken är skriven med stor empati för det utsatta barnet. Med intuition för stämningar målar Charlotta Lagerberg Thunes de känslostarka, stundtals traumatiska miljöer som kommer att prägla lilla Los liv.

Författaren har erfarenhet av socialt arbete och har arbetat med utsatta människor inom bland annat skolan och för BRIS (Barnens rätt i samhället). Hon har också skapat sagofiguren Popcornmannen Poppe genom vilken hon belyser och arbetar med känslor tillsammans med barn.

Mer om Charlotta Lagerberg-Thunes.

 

Utmattad: en novellsamling om stress

Utmattad: en novellsamling om stress. Tjugofyra skribenter, delar i denna angelägna bok, med sig av sina personliga berättelser om utmattningssyndrom.

När jag gör en sökning via Google på ”stress sjukskrivning i Sverige” får jag ett otal träffar på flera trovärdiga källor, såsom Försäkringskassan, Dagens Nyheter för att ge några exempel, som visar på hur stress och utmattning kopplat till sjukskrivningar ökat i Sverige under senare år. Orsakerna till detta är flera och förtjänar ytterligare fördjupning, men jag väljer att inte gå in på dem nu. Istället vill att jag fokusera på boken Utmattad: en novellsamling om stress (Parus Förlag 2017) för vilken Emma Holmgren är redaktör.

Utmattat: en novellsamling om stress

Skribenterna har alla olika bakgrund och det som förenar dem är hur benen slagits undan för dem av  alltför hård arbetsbelastning under alltför lång tid.

När allt säger stopp och livet gör sig påmint

Som läsare väcker boken minnen till liv också hos mig själv. Minnen av hur livet kan utveckla sig när man under en lång period förnekat sina egna behov för att man tror att det behövs och krävs för att fungera i samhället, för att göra ett så bra arbete som möjligt.

Det kan ta tid att komma till insikt om att ens egna behov är lika viktiga som någon annans, att också jag får lov att säga att jag inte orkar, att jag är människa och behöver avlastning.

Kan boken hjälpa människor att inte köra in i den berömda väggen är det värdefullt på flera plan.

Jag vill lyfta lite extra en text av Eva Lind Johansson. Eva har vid två tillfällen också skrivit uppskattade gästinlägg för Punctum saliens om stress, utmattning och vägen tillbaka.

Eva är en mycket välutbildad och kompetent kvinna som hade en högt uppsatt chefsposition, därtill flera förtroendeuppdrag bland annat inom politiken. Eva Lind Johansson skriver:

” På min arbetsplats var det vanligt att jag och medarbetarna jobbade konstant på gränsen till våra förmågor. Nu märkte jag hur min kapacitet avtog snabbare och snabbare. Hade aldrig förr längtat efter semester!”

Ur boken Utmattad: en novellsamling om stress

Emma Holmgren, bokens redaktör har själv författat Våga vara rädd: en bok om utmattningssyndrom.

På hemsidan för Parus förlag berättar Emma Holmgren i korthet om sin livshistoria.

Att läsa Utmattad: en novellsamling om stress ger mig viktiga påminnelser om vad som verkligen är angeläget och viktigt i livet.

water