Livskvalitet med små medel

Livskvalitet med små medel. Om att finna det stora i det lilla. Så lyder rubriken för en livsbejakande kurs som i vår startar under ledning av Eva Fodor Velander hos Sensus i Växjö.

Deltagarna träffas vid sex tillfällen, kvällstid mellan 18.15-20.45 med sista tillfället den 8 maj (när vitsipporna slagit ut såsom i bilden nedan).

Mer om hur du går tillväga för att anmäla dig till kursen har du möjlighet att läsa via Sensus hemsida.

Eva Fodor Velander har du möjlighet att läsa mer om via hemsidan för Kittebo kursgård och skogscafé som är en verksamhet som hon driver tillsammans med sin make Sven Velander.

Foto: Carina Ståhl, Gyllenljus som också fotograferat bokens omslagsbild.

Jag är mycket glad för att Eva valt min bok Mer Människa: tankar om livet och den tid vi lever i som inspirations- och kurslitteratur för denna kurs.

 

Solrosfältet i Växjö

Solrosfältet i Växjö. Älskar det!

Så tacksam över att det finns människor som vill förmedla och skapa skönhet för andra. Genom det blir vi alla mer människor.

Solrosor Vaxjo

Solrosfältet i Växjö

Solrosfältet är ett återkommande initiativ genom den ideella kulturföreningen Hofs Lifs och för att projektet ska kunna genomföras behövs också ekonomiska resurser.  Vi som önskat se fältet blomma igen har kunnat ge vårt bidrag genom så kallad crowdculture.

Två hektar historisk åkermark, gångar, torg och en utsiktsplats, ett levande konstverk att bli en del utav genom att ströva runt på fältet, fotografera, utforska, meditera….

Solrosor Hofs lifs

I september blir det skördefest.

Och solrosfröna de tas till vara, blir olja eller solrospesto.

 

Bortom minnet, bortom glömskan

Bortom minnet, bortom glömskan är en bok av Ebba Sörbom, en av dem som på marginalen överlevde förintelsen. Hon föddes 1927 som Ruzsica Schreiber i Novi Sad, för detta Jugoslavien. År 1944 fördes hon till koncentrationslägret i Auschwitz där hon direkt skiljdes från sin mamma och lillebror som dödades av nazisterna. Som sjuttonåring kom Ebba Ruzsica till Sverige. Hur avskedet från familjen och senare tiden i koncentrationslägren Auschwitz och senare Bergen-Belsen präglade hennes liv berättar hon i sina böcker:

Bortom minnet, bortom glömskan. – Stockholm : Gedin, 1988.

Det drömda livet : dikter & bilder. – Stockholm : Ordfront, 1991.

Åter till Novi Sad. – 1. uppl. – Stockholm : Ordfront, 1993.

På min näthinna : minnen av en barndom : [dikter]. – 1. uppl. – Stockholm : Ordfront, 1996.

Bortom minnet, bortom glömskan : dikter & prosa : [samlingsvolym]. – Stockholm : Ordfront, 1999. – 212 s. – (Ordfront Minerva) –

Lindansare. – Stockholm : Ordfront, 2000

Ebba Ruzsica Sörbom avled i juni 2001. Hennes berättelse behöver leva vidare.

Bortom minnet, bortom glömskan

I samlingsvolymen Bortom minnet, bortom glömskan ingår fyra av de tidigare utgivna böckerna ( ej boken Lindansare) och författarskapet griper tag i en känslig själ. Ebba Ruzsica Sörbom skriver på ett sätt så att jag som läsaren är i hennes känsloliv, delar hennes upplevelser. Bokens innehåll och texter väcker smärta, smärta över att ta del av en annans människas lidande så på djupet. Smärtan präglar författarens liv med starka prosttraumatiska upplevelser som aldrig försvinner. En gång koncentrationslägerfånge alltid koncentrationslägerfånge.

Foto från Pixabay för gratis nedladdning utan krav på attribution.
Foto från Pixabay för gratis nedladdning utan krav på attribution.

Som läsare delar jag hennes måltider, övergreppen som hon inte fullt ut orkar berätta om, skräcken som ständigt vilar över lägerfångarna, en skräck som för Ebba Ruzsica innebär att hon aldrig mer fullt ut kan lita på livet.

Bevara vår mänsklighet

Jag vill uttrycka min ovilja och avsky, men värna medkänslan. Går det ihop? Hat, våld, krig fyller inget som helst syfte. Att värna medkänslan är vår viktigaste uppgift som människor. Det innebär också att värna medkänslan om sig själv. Allt kan man inte berätta, människorna klarar inte av det, är Ebba Ruzsicas erfarenhet och de vill bara veta till en viss gräns. De orkar inte mer. Jag har all respekt för detta. Vi är begränsade i vår förmåga. Det som jag dock fortfarande inte förstår, efter alla dessa böcker jag läst om andra världskriget ur olika perspektiv, är den ofattbara ondskan mot oliktänkande.

Att orka gå vidare

För att se ett ljus, för att få kraft att tro på mänskligheten rekommenderar jag Viktor Frankls Livet måste ha mening.

Låt oss föra Ebba Sörboms, som hon föredrog att kalla sig efter det att hon kom till Sverige, berättelse vidare. Låt den aldrig försvinna.