Webbstjärnan skapar motivation

Glad över att Webbstjärnan uppmärksammar arbetet med Kungsmadskolans UF-sajt. Nyligen intervjuad av Kristina Alexandersson och idag publicerades inlägget på Webbstjärnan.se under rubriken Genom Webbstjärnan lär sig eleverna att nätverka.

Bloggen i undervisningen

I inlägget finns också en länk via vilken du kan ladda ner och fördjupa dig i arbetet med UF-bloggen och hur arbetet med den knutits till program- och kursmål. Här beskrivs också den arbetsmodell som eleverna arbetat och arbetar utifrån. Projektet har utvärderats och en enkel sammanfattning av resultaten har du möjlighet att läsa i inlägget Bloggen i undervisningen.

Projektet i sin helhet presenterades även i samband med en gästföreläsning i samband med digitala kompetensdagen den 28 oktober 2014 i Växjö, Så fick jag lågan att brinna starkare

Leva tillsammans

Att lägga en diss på någon är ett uttryck som jag börjat stöta på de senare åren. Tydligen innebär det att man ska titta nedlåtande på en annan person så den känner sig nedvärderad eller psykad. Varifrån kommer sådana idéer?

Som lärare har man möjlighet att arbeta med relationerna mellan olika elever, men stundtals kan man känna sig ordentligt maktlös.

Detta med att leva tillsammans, i respekt för varandra, är en verklig konst. Medan vi lever har vi möjlighet att arbeta med oss själva som människor. Det är verkligen en sann konst för en ung människa, och även för oss äldre, att ha mod att leva och vara sig själv när det ska läggas dissar på varandra.

Att döma eller bedöma

Lyssnade för ett tag sedan på ett samtal mellan två unga lärare. De diskuterade en elev som inte anpassade sig efter normerna i skolans värld. De spånade kring hennes framtid. Samtalet var intressant och jag beundrar dessa lärare stort. De inger mig hopp om framtidens skola.

Jag kunde inte låta bli att lägga mig i samtalet och vi kom in på att vi ska vara försiktiga med att säga hur det ska gå för ”våra” elever. Vi ska istället sträva efter att hålla våra sinnen öppna för livets olika möjligheter.

Jag har genom mina år som först elev och senare i livet som lärare mött alldeles för många lärare som tror de har svaren. Vad vet vi? För mig är det en tröst att ha Facebook och få möjlighet att få följa mina elever efter det att de tagit studenten.

Här har jag bevisen på att vi så lite visste. En människa är under ständig utveckling. Vi ska vara mycket varsamma med makten i våra händer. Är vi som lärare vaksamma på den kan vi bidra till att göra skillnad. Eller vad tror du?