Författare: Elisabeth Jönsson

Det som inte går att ta på, men som ändå finns.

Outtalat och outsagt, utan exakta mått finns det där som gör livet rikt.

Inför julen tilltar köphetsen. Erbjudanden avlöser varandra. Brevlådan fylld av diverse reklamblad, reklam för prylar vi inte behöver.

Att gå in i ett varuhus och se allt julpynt får mig stundtals att må illa. Jag tar spjärn för att värna det som gör mitt liv rikt; en vacker melodislinga, ett möte med en vän som står mig nära, en varm kram.

I tider som nu när julen närmar sig funderar jag en hel del på detta med att fördela om och på vad vi lägger våra pengar.

För jag vill freda mina tankar från kommersialismens starka krafter. Värna det som är mitt. Värna de långsiktiga mänskliga behoven som bygger samhället. Det som bygger själen och människan. I de kulturella rummen och stundtals i kyrkans rum finner jag platsen, fri och fredad.

Hade ett fint samtal med en lärarkollega under veckan som gått, om lycka och om att lyckas, om livsglädje och existentiell närvaro.

Hon använde uttrycket ”som en smekning” för livets vackraste tillfällen. De tillfällen som tar en plats i vårt hjärta för lång tid framöver. Det kan likväl vara tillfällen i nuet som blir extra vackra såsom i mötet med en annan människa.

Varje smekning av det vackra i livet är en gåva. Kanske är det just så, att vi i de stunder som är ”som en smekning”, upplever det som livet egentligen handlar om.