Omfamnar livet
När tilliten brister då söker jag mig ut till naturen, detta oförklarliga under som inte ställer krav. I min egen takt vandrar jag och möter årstidernas skiftningar, den spirande lövsprickningen, vitsippsfälten, sommarhagarna och sedan höstens paletter som sakta går in i vintervilan.
I min mänskliga utsatthet sluter naturens famn sig varm om min inre oro.
Jag läser gärna och mycket. Älskar att ta del av andra människors tankar via text. Har ambitionen att börja dela med mig av mina bokreflektioner.
Sedan har jag startat en sida för läsarreflektioner om Mer Människa: tankar om livet och den tid vi lever i.
Minns en intervju som författaren och journalisten Joanna Björkvist gjorde med mig för några år sedan Elisabeth är en reflekterande läsare. Vilken smickrande rubrik!
Få händelser berör mitt hjärta så som möten med innerliga och varma människor. Denna vår har varit fylld av sådana möten: bokrelease, konfirmationer, student, skolavslutningar med varma kramar, avsked med en önskan om att ses igen. Så fint, om än stundtals vemodigt.
Tänker på hur viktigt det är att tillåta sig att svepas in av de varma ögonblicken. De påminner mig om den goda kraft som finns hos människan.
